Lennart gillade att gå i skogen. Vi upplevde många trevliga saker med honom i skogen.
1986. Lennart var nyfikan av sig och tittade på alla möjlige saker i skogen. Här hittade vi en stor myrstack och han tittade intresserad på den stora stacken. vi tog med oss några sockerbitar åt myrorna. Lennart hade många fickor i sin jacka. I den ena fickan fanns bröd till ankorna och i den andra socker till myrorna.
1984. Lennart älskade att gå motionsspåret i skogen. Han gick och gick och gick och gick :=) Här vilar han ut en stund och tömmer sandalerna från småsten. 
1984. På söndagar hade de motionsbingo och Lennart fick också kryssa för frågorna. 
1984. Här står Lennart och undersöker något klibbigt som fanns på trädet. Det var kåda. 
1983. Det fanns blåbär i skogen och jag for ut med Lennart och plockade och han var duktig på att plocka bär. Men vi plockade inte så mycket. Der var mest för att det var roligt att vi gjorde det. Och vi fick åtminstone en burk sylt av det. Men en hel del bär åt vi upp direkt efter vi plockat dem. De var saftiga och söta. 
Hösten 1985 kom det en våldsam storm och träd blåste omkull på många ställen. Dagen därpå gick vi ut i skogen för att titta.  Många träd hade blåst omkull över motionsspåret. Här står Lennart vid några omkullfallna träd. 
1982. Det fanns vilka hallon i skogen och här visar pappa hur man plockar hallon och Lennart tyckte dem vad goda.
1984. Lennart klättrade upp i ett roligt träd och det var ju kul att sitta där mellan trädets delade stam. Var det kanske ett förtrollat träd? Spännande att undersöka. 984. Lennart ställde sig alltid på en speciell stubbe och där fick han då fick en kram av oss. Vi döpte då den där stubben till "Kramstubben" Här fick pappa en kram.
1982. Några roliga episoder: Jag försökte lära Lennart lite om olika saker i skogen. Vi hittade enbär och jag sa till Lennart. "Enbär kan man inte äta, men man kan göra enbärsdricka av dem. Senare, det var på hösten och vi åter var i skogen såg vi hönsbär och Lennart frågade "Är det lingon?" Jag sa "Nej det är hönsbär. Men dem kan man inte äta". Då sa Lennart: "Men kan man göra hönsdricka av dem"?

En annan gång när vi var i skogen plågades vi av broms och jag sa till Lennart "Sätt på myggolja för det finns broms här". Då sa Lennart: "Man skall ha myggolja till myggen och bromsolja till bromsen".

Lennart  tog ibland små pinnar med sig och sa att det var borrmaskiner. Och då stod han ibland och borrade med låtsasborren (pinnen9 och borrade på stigen. Lennart hade även förmåga att ta hem allt möjligt från skogen, bl. a. kottar, pinnar och stenar. Hemma fanns det kottfrö lita varstans på golven och jag undrade om det snart skulle växa upp granar och tallar i vårt hem :=)

En bön i skogen

Detta  hände våren 1985. Det var vår och fint väder, men pappa blev sjuk i ett virus. Jag kände mig ledsen och orolig. Jag gick ut i skogen med Lennart. Då kunde ju pappa vila medan vi kunde ha trevligt tillsammans. Vi kom då till en liten kulle.

Fåglarna sjöng och det var få fridfullt där och vi satte oss på kullen. Då sa jag till Lennart. "Vi ber till Gud att pappa får bli frisk. Själv bad jag en tyst bön och Lennart rabblade upp en bön han hade lärt i Kyrkans barntimme. Vi gick ner från kullen och nedanför kullen fanns det en liten bäck.

Bäcken var så grund och smal så Lennart kunde stå i den. Han petade loss några isbitar från bäckens kant. "Titta mamma vad jag har hittat". Jag tittade på isbitarna. De gnistrade i solen och fick genom ljusets brytning alla möjliga färger. Detta var konstverk som Gud själv hade skapat. Det var så vackert. Jag blev alldeles tagen och tittade länge på konstverken.

Sedan tog jag en bild av Lennart med en isbit i handen och dem andra biter låg bredvid honom. Den tiden hade jag tyvärr inte börjat med närfotografering än annars hade jag kanske fått en bättre bild. Men den här enkla bilden blev ett kärt minne för mig. Jag minns hur isbitarna såg ut och hur de gnistrade i solljuset. Då visste jag att Gud hade gett mig dessa isbitar för att ge mig tröst. Och vi blev bönhörda. Pappa blev frisk.

 

Wilhlemina Schedin 2016-03-06